Tord 71 - redo för sin tolfte camino!

2023-05-17

Tord Bengtsson bor i Uppsala tillsammans med sin partner. Tord är gammal flugfiskare och har därmed alltid älskat att vistas i naturen. Men det var först när Paolo Cuelhos bok ”Pilgrimsresan” släpptes som Tord fick upp ögonen för pilgrimsvandring.

”Jag var fascinerad av boken och tyckte det skulle vara spännande och passa mig. Sedan så snurrade man runt på nätet och läste på.”

Tords första Camino blev Via de la Plata som är en vandring som går från södra Spanien upp till Santiago i norra Galicien. Han gjorde 2008 och 2009 två olika varianter på vandringen tillsammans med en grupp andra pilgrimer.

 

"Det är en mäktig upplevelse första gången"

Så hur var din första Camino-upplevelse?
 

”Jag mådde så bra när jag gjorde det…det enkla. Jag hade bara med mig det jag behövde och det gick upp för mig att man inte behövde ha en massa prylar och annat måste omkring sig. Livet är något annat. Det var nästan meditativt och passade mig utmärkt. Och på den banan är det… och sedan har det fortsatt.”

Hur kändes det när du för första gången kom till Santiago?

”Det var en fantastisk upplevelse. När jag kom till katedralen och första mässan där de svingade karet fällde man en tår faktiskt. Det var  mäktigt…fantastiskt! Det glömmer man aldrig, aldrig, aldrig. Det är en mäktig upplevelse första gången.”

Och fortsatt har det verkligen! Tord har idag gått hela 11 Caminos. Att hans sambo inte delar hans intresse för vandring stoppar honom inte. 2010 vandrade han den portugisiska leden följt av Camino Finisterre år 2011 vilket var första gången han vandrade själv.
 

"Jag trivs med att gå själv. Man sköter sig själv och går upp när man vill."

”Det var väldigt roligt. Då träffade jag folk från hela världen som jag har kontakt med än idag. Jag trivs med att gå själv. Man sköter sig själv och går upp när man vill.”

Att vandra på egen hand är något som han sedan fortsatt med och senare 2011 vandrade han sträckan mellan Pamplona och León följt av sträckan León - Santiago och sedan Burgos till Sahagun (2013) längs Camino Francés.
Efter vandringen 2013 dröjde det hela nio år till nästa vandring. Tord gick in i väggen och behövde tid att repa sig. Idag mår Tord bra och motionerar och promenerar dagligen genom fisket.

"Man blir lite bekväm av sig ju äldre man blir och då är det jätteskönt att få hjälp att fixa allting"
 

”Så jag ville på det igen…Det var ren tur att jag hittade Spain is More på Google. Man blir lite bekväm av sig ju äldre man blir och då är det jätteskönt att få hjälp att fixa allting. Sedan att man kan önska. Ni fixar ju allting.”

2022 vandrade Tord Camino Portugues följt av den portugisiska kustrutten. Båda lederna går från Porto till Santiago men den förstnämnda är en inlandsrutt medan kustrutten följer kusten nästan hela vägen. Senare samma år gav Tord sig på Camino del Norte och vandrade mellan Santander och Gijon. 2023 vandrar Tord sin elfte camino med sträckan León till Santiago för andra gången, en sträcka som är en av de populäraste bland pilgrimslederna. Men jag får känslan av att detta inte var den sista. Så vart bär det hän nästa gång?

”Om jag har råd och ork så ska jag fortsätta på Camino el Norte där man har de höga bergen till vänster om sig och kusten till höger. Det är fantastiskt vackert. Sedan skulle jag vilja göra den engelska vägen också. Jag hoppas kanske på Camino Primitivo framöver.”

Jag blev nyfiken på vad det är som gör att Tord återkommer år efter år (ja till och med flera gånger det senaste året). Det finns nämligen lika många skäl som antalet pilgrimer till varför man vandrar Caminon. De vanligaste skälen till att man ger sig ut är spirituella, religiösa, sportsliga, sociala m.fl. Så vad är det som triggar Tord till att återvända gång på gång?

”Jag är inte ett dugg religiös. Jag mår bara förbaskat bra av det. Jag känner att min kropp behöver påminnas om att livet inte behöver vara så himla komplicerat och inrutat utan jag mår så förbaskad bra utav att skala av alla måsten. Det blir en lång gående meditation som rensar kroppen på något vis. Just det att påminnas om enkelheten. Sedan skulle man kunna predika mer gällande att skit i det där att sträva efter en massa bilar, karriär och fina titlar. Det har ingen som helst prioritet. Det är synd att många behöver bli väldigt gamla och fara illa innan man kommer på det. Man behöver påminnas om vad livet egentligen är. Det är inte så himla märkvärdigt.”

En vanlig rädsla många har inför att resa själv är att man ska känna sig ensam på lederna. När jag tar upp ämnet för Tord nämner han den enorma sammanhållningen det råder på lederna:

” Man träffar folk från hela världen vilket är kul och man delar med sig. Man sitter och fikar och äter tillsammans. Man umgås med alla, från 20-åringar till gamla. Man blir verkligen en slags familj. Det är bra.”

 

"Stavar, vaselin och säkerhetsnålar -vägen till en lyckad Camino!"
 

Men hur går det då med språket? Kan du spanska och uppstår det någonsin språksvårigheter mellan de man träffar?

”Jag har aldrig upplevt det som problem. Inte ens i de mindre byarna där ingen kan engelska. Det fixar sig alltid så det är absolut inte ett hinder att göra caminon. Kan man bara lite skolengelska klarar man sig hur bra som helst.”
 
Hur förbereder du dig inför en camino?

”Man behöver inte förbereda sig så mycket. Se till att vara i hyggligt god form. Jag promenerar. Det viktigaste är att du har riktigt bra och väl ingångna skor och en ryggsäck som passar dig och att du provat den och gått med den innan. Sedan har jag alltid halvtjocka strumpor, två ombyten kläder, allt i marinoull som är självrengörande. Man behöver inte tvätta varje dag och det är oslagbart. Det kostar lite grann men det har man igen.”

Men om du bara fick ha med dig tre saker under en vandring. Vad skulle du välja då (med undantag från kläder, skor och ryggsäck)?

”Numera är det faktiskt en mobilladdare. Det är ju så, haha! Hmm…Compeed absolut. Jag har aldrig själv behövt använda det men jag har delat ut. Hmm….för guds skull -säkerhetsnålar! Det är A och O. I stället för klädnypor så är det större säkerhetsnålar som gäller…att hänga på ryggsäcken. Sedan har jag alltid vaselin med mig. Det fungerar utmärkt till fötterna och har räddat mig många gånger. Jag har aldrig problem med blåsor då jag varje morgonen smörjer hälen och mellan tårna noga. Sedan har jag mellantjocka tåstrumpor i marinoull och numera har jag stavar när jag går. Det är nästan ett måste för mig och hjälper till att hålla emot speciellt när man går nedför. Så Stavar, vaselin och säkerhetsnålar".

…och gott humör, kanske?

”Ja, och gott humör! Haha!”

Många väljer att använda sig av tjänsten ”bagagetransport” när de vandrar. Detta innebär att ens bagage hämtas upp varje morgon och körs till nästkommande boende där bagaget sedan väntar på en när man kommer fram. På så sätt slipper man själv bära hela sitt bagage när man vandrar och man behöver endast ha en ”daypack” med det man behöver för dagens vandring. Jag frågade Tord om han använt sig av bagagetransport eller bär sin egen packning.

”Det gjorde jag inte förr va. Då släpade jag allting själv. Det gör jag inte längre, finns ingen anledning till det. Det är så pass billigt och vandringen blir betydligt behagligare eftersom du kan koncentrera dig på annat och känna att du orkar något när du kommer fram. Så finns det bagagetransport ska du nyttja det. Det fungerar utmärkt. Man blir lite bekväm av sig ju äldre man blir och då e det jätteskönt att få hjälp att fixa allting."

"Man kan ju lägga krut på att läsa på om de olika delarna i stället för att lägga på det praktiska ting som bokning"
 

Sedan Tord åter tog tag i vandrandet 2022 har han tagit hjälp av resebyrån Spain is More.

”Man har blivit bekväm på slutet och anlitat resebyrå. Jag har sovit i sovsalar så mycket att det räcker och det är bekvämt att ha det förbokat. Om man tröttnar så tar man en taxi eller buss. Det finns inte längre någon press att man ska bo i sovsalar och gå långa sträckor. Det har jag lagt bakom mig, det där med prestige.”

Tord fortsätter berätta om fördelarna med att ta hjälp av en resebyrå när man planerar sin camino.

"Fördelarna är att man får bra, handplockade boenden. Man slipper enormt mycket jobb själv, slipper chansa och så. Var man ska stanna och hur man ska lägga upp dagsetapperna. Sedan är det allmänt bekvämt. Man får hjälp med allting. Man kan ju lägga krut på att läsa på om de olika delarna i stället för att lägga tid på det praktiska som bokning. Det passade mig utmärkt att få hjälp av proffs. Varför ska man inte göra det?”
 
Sist med inte minst vill jag veta om det finns något Tord vill säga till alla där ute som överväger att vandra caminon. Tord menar att det inte är något märkvärdigt alls men att många är livrädda för att ge sig iväg. Vidare säger han att man alltid har någonstans att äta och bo och uppstår problem så får man alltid hjälp av någon längs vägen. Han är övertygad om att det är tryggare längs caminon än vad det är att gå till stationen i sin hemstad i Sverige.

”Ge er iväg! Det finns inget att vara rädd för utan allting fixar sig. Allting.”

 

Tords  pilgrimsvandringar i tidsordning:

2008 och 2009 - Ruta de la plata (två olika sträckor)

2010 - Camino Portugués inlandsrutten (Porto - Santiago)

2011 - Camino Finisterre (Santiago - Finisterre)

2011 - Camino Francés (Pamplona - León) 

2012 - Camino Francés (León - Santiago)

2013 - Camino Francés (Burgos - Saugun)

2022 - Camino Portugués (Porto - Santiago)

2022 - Camino Portugués kustrutten (Porto - Vigo)

2022 - Camino del norte (Santander - Gijon)

2023 - Camino Francés (León - Santiago)

 

Tillbaka