​​​​​​​Expreso de la Robla: Ett lyxtåg från Bilbao till León

2023-04-26

Personlig berättelse från en mycket speciell resa med Expreso de la Robla. Upplevelsen kan också bli din...

Tågresan med Expreso de la Robla

I ett lyxigt tåg i romantisk Belle Époque-stil med hotellservice, bar, internet, frukostbuffé och 28 dubbelrum med eget badrum, tar det vackra Expreso de la Robla-tåget gästerna på en tre dagars kryssning genom tre av de mest historiska och minst besökta regionerna i norra Spanien. Från Bilbao till León eller vice versa.

I en hastighet av 60 kilometer i timmen reser tåget genom norra Spanien i samma takt som Orientexpressen gjorde förra seklet.

Artiga som brittiska butlers häller de välklädda servitörerna i tågets tre salongvagnar cognac till kaffet och Riojaviner till passagerarna som njuter av det bergiga och gröna norra Spanien från bekväma läderstolar.

Cognacen gungar i glasen medan en hjort kliar sig på ryggen med sina horn utanför tågets fönster, inramade i trä. Femton kilometer senare dyker en 130 år gammal kyrktorn upp ur Ebro-sjön. Kyrkan byggdes samtidigt som järnvägsspåren år 1890. När sjön 60 år senare översvämmade kyrkan fick den smeknamnet "Fiskarnas katedral".

Skolbarn och bönder klädda i txapela vinkar till det lyxiga röda, gröna och svarta tåget. Dessa färger representerar Bilbaos historiska och numera nedlagda masugnar, kolet från gruvorna i León och de gröna berg i norra Spanien som tåget glider igenom.

Historiska stopp längs vägen

Under resan stannar tåget vid små idylliska stationer från vilka passagerarna transporteras med bussar till historiska sevärdheter. De gör guidade utflykter genom kolgruvbyar där invånarna hämtade kol 20 meter under jorden. De besöker gruvmuseet i Sabero i Castilla y León. De ser de blodröda takmålningarna av Jesus i Spaniens största underjordiska grotta. De dricker heligt vatten i den äventyrliga droppstensgrottan, medeltida kloster och kyrkor i Castilla y León.

Jakthundar sätter tänderna i rådjurs strupar och förtär blödande vildsvin på väggmålningarna i den familjeägda restaurangen El Venado, där passagerarna äter lunch den andra dagen av resan.

Med glada leenden under svarta skägg och vita skjortor med uppbullade magar far far och son fram och tillbaka mellan modern i köket och gästerna.

"Här kommer du att få prova allt, syster", säger sonen Sergio självsäkert när han serverar första regionala rätten på bordet. Efter vildsvinsblodpölsa följer svampsoppa, rådjurspaté, stekta tjursvansar och rådjursfilé, allt sköljt ner med Riojaviner.

På eftermiddagen rullar tåget tyst in på stationen i regionhuvudstaden León.

Besök i stadens gigantiska gotiska katedral från 800-talet följs av en femrättersmiddag och mer Riojaviner i en labyrintisk klippgrotta utanför León.

Boka din resa med Expreso de la Robla här

När de är mätta blir passagerarna återfärdsbussade till tågets sovvagnar eller kan välja att njuta av nattlivet i Barrio Húmedo (det våta kvarteret), som lever upp till sitt namn.

León är mindre än Madrid och är känd för att aldrig sova. Men feststämningen i kvarterets jazz- och rock'n'roll-barer, klubbar och ockuperade hus är lika pulserande som i huvudstaden.

Kvällen därpå når tåget slottsruinerna, den traditionella spanska bykulturen och en ny gastronomisk upplevelse i Espinosa de los Monteros.

Mynt och spelkort glider över borden mellan äldre män medan en bred bröstad bartender serverar cañas (spanskt fatöl) och oliver över disken till högljudda bybor som slänger sina Ducados-cigarettfimpar på golvet.

Kransar av chorizo

Museifabriken Boinas La Encartada är en av resans sista upplevelser.

"Kan du komma ner därifrån!" En mörkhårig kvinna skriker på mig med arga ögon.

Jag hoppar ner från det vitkalkade fönstersmyget med mina smutsiga skor. Jag lyckades precis ta en bild av den glänsande vävstolen från 1892 uppifrån. Den ser särskilt bra ut på museifabriken här i södra Baskien, som rymmer världens största samling intakta maskiner från den industriella revolutionen.

Från 1892 till 1992 var fabriken en storleverantör av en av Baskiens starkaste kännetecken, Baskermössan. La boina på spanska. La txapela på baskiska. Sedan början av 1800-talet har baskiska män värmt sig under sina txapelas. Och de vågformade ovala ullplattorna med en uppåtriktad rem i pannan är fortfarande en vandrande del av det baskiska landskapet. Lika baskiskt som de mystiska euskera-orden och det baskiska flagget, som förutom ett grönt kors bakom korset är identiskt med Dannebrogen och vajar överallt i regionen.

Maria José González, som den mörkhåriga kvinnan heter, är tacksam för att fabriken har bevarats som museum. I 18 år drog hon och 159 andra fabriksarbetare, de flesta kvinnor, de sista trådarna från vävstolarna. I dag övervakar hon när kollegorna, med viftande spanska berättararmar, guidar besökare genom produktionshallarna, där kvinnor i fyra generationer förvandlade fårull till txapelas på vävstolarna.

"Därför blev jag arg på dig", säger María senare vid foten av de gräsbevuxna baskiska bergen och den porlande floden utanför museet.

Hon tycker inte att jag visade respekt för platsen som har format hennes historia.

Från koltransport till kryssning

Hunger och arbetslöshet drev Marias familj till Baskien, där industrin blomstrade i början av 1900-talet. Från hela landet reste hoppfulla spanjorer i primitiva tågvagnar efter arbete i Spaniens industriella Klondike. Fram till slutet av 1960-talet arbetade Marias far på tåget som sedan 1890 transporterade kol från gruvorna i León till Spaniens industriella högborg, Bilbao. Den 1 april 2010 återupptogs trafiken på de 360 kilometer spår som förbinder León med Bilbao. Men inte av emigranter eller efterfrågan på kol.

Precis som de andra besöken avslutas detta med en gastronomisk upplevelse som sätter smaklökarna i kontakt med lokalhistorien.

I dag handlar lunchen om "olla ferroviaria", tågets gryta. Den maträtt som kolgruvarbetarna åt under de 12 timmar det tog att transportera kol från gruvorna i Sabero till Bilbao.

Ånga stiger upp från de långa girlander av chorizo, grönsaker och bönor i grytorna på torget mellan museet och den porlande floden.

Svettperlor skjuter från pannan på en kvinna med förkläde när hon lyfter upp en av grytorna och skakar korvarna fram och tillbaka i cirkulära rörelser. Det har hon gjort var femte minut de senaste fyra timmarna.

"Det har samma effekt som tågets skumpande genom bergen", förklarar kvinnan skrattande och flåsande. I dag kokar grytan under värmen från små eldstäder. Under förra seklet var det tågets ånga som värmda korvarna.

OBS: Programmet kan komma att ändras. Den tidigare rapporten är från en specialresa som började och slutade i Bilbao, men upplevelserna kommer att vara liknande, även om i en annan ordning.

Tillbaka